Fick genast en kommentar om vad det skulle skrivas om, via FB ^^ x)

Mitt lyckligaste minne med Cantarell samt mitt sämsta minne med honom.
Mitt lyckligaste minne är lätt 1 juni 2010.
Träningstävlingen som vi faktiskt (mot de flesta oddsen) vann!
Tänker inte dela med mig så himla stort om det, för även om det ligger på min bdb så vill jag ha minnet inom mig.
För det var faktiskt Cantarells förtjänst.
Inte min.
Ett utdrag ur det jag skrev; "Jag visste det, redan från början!
Jag har aldrig tvivlat på Oss, aldrig heller på Honom, men jag har tvivlat på Mig.
Nu fick jag bevisat att Vi kan,
Min själsfrände. ♥"

Mitt sämsta minne är nog någongång i februari, 25 närmare bestämt, under privatlektionen så låste ALLT sig, och det var som att jag inte kunde rida, och ponnyn inte kunde gå framåt.
Så dåligt har det aldrig gått för oss...
Och jag lovar, jag hade inte ridit så dåligt på säkert 3-4 år...

Men , det tickar framåt, och vi lär oss bit för bit..

Kan ni tänka er, från den hopprädda tjejen som inte kunde få galopp på Cantarell, till den hoppälskande tjejen som hoppar banor i galopp?!
Eller vänta nu, lögn. Jag är inte hoppälskande, verkligen inte.
Jag skakar och blir skitnervös innan jag ska hoppa, dock något jag har lärt mig dölja, men hjärtat sitter i halsgropen.
Hoppa Cantarell är dock inga problem, för jag litar på att han inte dummar sig. ^^
Fel tänkt av mig, för han stannar ju ofta :3
Men jag skulle kunna göra allt på denna ponnyn.

Världens bästa ponny, jovisst!


Min bakgrundsbild HELA sommaren (y)