Tänkte berätta historian om Cederlunds Menuette.
Har brist på någonting att skriva, och saknar min älskade tjej så sjukt mycket.

Cederlunds Menuette.
Helt sjukt vad fin den ponnyn var.
Jag tror inte, nej vet, att jag inte hade varit den jag är idag utan henne.
Hon lärde mig så sjukt mycket, sjuktsjukt mycket.
Älskling <3

Jag började rida 2003, och fick henne som favoritponny 2005.
Våren 2005. :)

Hon var den första ponnyn som jag galopperade på, hoppade på, och till och med hoppade bana på.
Helt sjukt underbart snäll var hon.
Precis som Cantarell så var hon "dum" och "elak".
Tyckte resten iallafall.
Jag tyckte att hon var sjukt snäll och fin.
Jag fick lära mig den hårda vägen.
Med många bett, sparkar och visade tänder. Men faktiskt aldrig en avramling!

Jag älskade den här ponnyn, även fast man inte inser vad "jag älskar dig" betyder när man är 8 år, men jag fylldes med glädje så fort jag kollade på denna ponnyn :D
Jag älskar inte henne på samma sätt som jag älskar Cantarell.
Det var nog någon sorts hatkärlek från början, jag var livrädd och hatade henne, men älskade ändå henne, på sitt sätt.

Men jag fick bara två år med henne.
Två korta år, som jag ångrar att jag inte tog bättre hand om.
Våren 2007 red jag henne för sista gången, enligt min dagbok så var jag såå stolt, över att vi hade hoppat bana, i galopp! :D
Jag hade lyckats göra en galoppfattning och hållt henne igenom hela banan i galopp. :D

Hösten 2007 skulle jag då tillbaka till ridskolan, men fick ett brev innan.
Cederlunds Menuette hade fått kommit till ett bättre ställe.
Ett ställe där hon var lycklig, och fri! :D


Jag saknar denna ponnyn så sjukt mycket.
3 år utan henne.


7 augusti 2007.
Några dagar senare dog hon.